9 månader!!!
Hej mina fina vänner!!
Det var ett tag sen jag uppdatera er nu känner jag. Har haft lite att göra under veckan så jag har inte riktigt haft tid.
Veckan har varit bra. Jag har som vanligt jobbat på med mina skyltar. Det börjar ta sig nu. Känner att jag bara blir bättre å bättre på de. Mina 2 senaste projekt är jag riktigt nöjd med. Har gjort 1 varsin skylt till mina underbara barn.
Känner att jag nog är redo för att ta emot lite beställningar nu så slipper jag få hjärnsläpp om vad jag ska hitta på härnäst. Börjar få slut på idéer. Det jag håller på med nu är en "Manchester United" skylt.
Utöver att jag har jobbat så hade jag i Torsdags ett digitalt grupp möte med Fornby. Det var jag tillsammans med 8 andra sökanden + 3 lärare. Det var ganska speciellt faktiskt. Det strulade ganska mycket i början, en del hade inge ljud, någons kamera ville inte funka, någon kom först inte in på länken och det var vissa stunder väldigt mkt lagg och dålig bildkvalité. Sen kunde ljudet och bilden ligga efter ibland men i det stora hela så funkade det faktiskt riktigt bra. Det var kul att få en liten bild om dom andra personerna som man eventuellt kmr gå i samma klass som till hösten. Vi var bara 2 från Borlänge, resten kom från lite olika ställen i Sverige. Det var 3 tjejer och 5 killar i alla olika åldrar. Tror den äldsta typ var 40 och den yngsta 25. Vi hade jävligt roligt tillsammans och jag är övertygad om att vi skulle bli en riktigt bra och sammansvetsad klass.
Vi fick först information om skolan, om lärarna, en guidead tur runt skolområdet, klassrummen, dom olika byggnaderna och sen lite historia om själva högskolan. Vi fick information om programmet och kurserna vi kommer göra. Hur studieplanen skulle se ut osv... Det verkade jävligt soft. Det som nog alla tyckte var bäst är att vi inte kommer ha några som helst "prov" eller "tentor" under hela utbildningen utan det går ut på att jobba med kurserna tillsammans. Vi ska hjälpa och stötta varandra tills alla känner sig bekväma med att dom kan och har lärt sig det som ingår i kurserna. Tycker lärarna att alla kan det som vi borde kunna så går vi vidare med nästa kurs och känner någon att den behöver mer tid så håller vi på tills den är nöjd. Så det kommer alltså inte bli några stressiga dagar där man är tvungen att plugga eller hinna klart med någon uppgift utan vi kommer alltid att jobba i grupp och göra allting tillsammans. Jag tror att det upplägget kommer vara jävligt bra. Vi kommer lära oss av varandra väldigt mycket.
Det fanns 2st av oss som hade jobbat väldigt mycket inom Fritidsledaryrket redan så dom kan nog lära oss andra en hel del. Sen har man ju en del andra personer runt i kring som jobbar eller har jobbat med det som man också kan ta hjälp av. Kommer jag in så tror jag det kommer bli 2 riktigt härliga år. 80% av alla som går den här utbildningen får ett FAST jobb visar någon statestik tydligen. Man får ju hoppas att man är en av dom ;) Jag skulle helst vilja jobba inom skolan, special klasser främst. Ta hand om lite halv stökiga elever som har det lite svårt i skolan skulle nog passa mig som handen i handsken.
Jag får besked om jag har kommit in eller inte 1:a Juni. Är sjukt spänd och förväntansfull.
Igår när jag lämnade prov på "Stoltzen" så träffa jag min terapeut "Micke" och han blev så jävla glad och stolt över mitt jobb jag har gjort och att jag kanske kommer in på de här spåret. Han var helt övertygad om att jag absolut skulle passa som fritidsledare. "Ta hand om lite halvstökiga ungdomar och lära upp dom livets hårda läxa skulle passa dig alldeles utmärkt". Haha tack för dom fina orden. Han frågade t.o.m mig om det kanske skulle kunna gå att trycka på skolan lite från deras håll. Övertyga skolan om att jag verkligen skulle behöva det här och den här utbildningen. "Jadu, ingen aning. Kanske de" sa jag. Det känns ju skönt iaf att man har väldigt mycket stöd och backup därifrån.
Han blev också jävligt glad och stolt över en annan sak och det var över mina 9 månader som nykter/drogfri som jag klockade i Onsdags. Vi gick runt huset där jag ska gå in och lämna prov och jag sa de; "Tänk att för 9 månader sen så stog jag här på parkeringen med en väska och var alldeles vilsen". Han bara log och njöt. "Helt otroligt Sebbe, vilken jävla resa. Så jävla häftigt".
Ja herregud. 9 FUCKING månader gott folk!! Det känns lite overkligt. Det känns också som att tiden bara springer iväg. Dom första 3-4 månaderna så kändes det som att man bara räknade dagarna men nu så känns det som om man räknar veckorna och månaderna istället. Det känns som om det inte var så längesen jag satt här och skrev om mina 8 månader ;) En tung milstolpe har jag passerat nu, 3 av 4. Det är bara dom sista 3 månaderna kvar nu sen kommer ÅRSDAGEN!! 13:e Augusti smäller det. Det här är mitt livs största uppehåll. Har aldrig hållt mig såhär länge förut. När jag var 18 och bodde hos morsan så blev jag tvingad att börja på Haschprogrammet "EXIT" om jag inte ville bo ute på gatan och under den perioden så höll jag mig ren i 6 månader innan jag föll tillbaka och började igen. Efter det så har det bara varit små perioder på ett par månader, någon månad eller ett par tre veckor. Jag har aldrig tidigare haft VILJAN att sluta. Idag har jag så mycket annat att kämpa för och hålla mig ren för. Dels för mina barn men också för min egen skull då jag vill bli en bättre människa och person.
Det har jag också blivit, jag har tagit väldigt stora personliga kliv men det är en lång resa kvar. Det här är ett livslångt projekt men för varje dag som går så blir jag bara bättre å bättre, säkrare å säkrare och det går bara lättare å lättare. Med det stödet jag har idag och alla fina människor runt omkring mig så klarar jag det. Jag är så förbannat jävla glad och tacksam för att ni finns i mitt liv och stöttar mig till 110%. Utan er hade inte jag varit här idag.
Jag har dock förlorat mitt allra största stöd... mitt livs största kärlek... en person som jag älskade av hela mitt hjärta. Att leva med den här förlusten är just nu min allra största prövning. Klarar jag av att inte falla tillbaka i något återfall under den här extremt jobbiga perioden så känner jag att jag fan kommer klara av vad som helst. Ja kan tala om och erkänna att tankarna om att supa ner sig, röka ner sig och bara skita i allting har slagit mig 100-tals gånger. Ibland flera gånger om dagen. Tårarna sprutar och livsglädjen är nere på MINUS 7000 men då åker mobilen fram. Jag tar fram det som får mig att påminnas om VARFÖR jag inte ska ta den enkla vägen. Mina barn, min familj, mina vänner, allt jobb och slit jag har gjort. Jag tittar på mina månads medaljer, läser igenom alla mina uppgifter jag gjorde på hemmet. Till slut så försvinner tankarna. Det är inte värt de. Det kommer länge vara väldigt jobbigt. Känslorna kommer inte försvinna på 1 dag, 1 vecka, 1 månad eller 1 år. Det kommer ta sin tid och det har jag accepterat nu. Det finns ingenting jag kan göra längre. Det är över nu, på riktigt.
Nu ska jag gå ut i det här halv fina vädret, möta Mackan, käka donken och sen drar vi till Falun och hälsar på några bekanta. Ha en fin Lördag och en tråkig Söndag allihopa :D haha.
Justja, en sak till. Sport abstinensen får stilla sig lite lite grann idag. Tyska ligan drar igång idag och sen några dagar tillbaka är det klart att Premier League kommer dra igång igen 14 Juni. Helt jävla underbart. Livet börjar sakta men säkert bli återställt till det normala.
PeaCe