Sebastian "Krabban" Wattberg - Ny vecka, nya möjligheter!!!

27 April 2020

Allmänt

Ny vecka, nya möjligheter!!!

Hello Readers!!

Då var det måndag igen. En ny vecka med nya möjligheter.

Helgen som varit har varit helt okej. Spenderade större delen av den med mitt hjärta och vår helt fantastiska son. Det var toppen väder både på Fredan, Lördan och halv bra under Söndagen. Jag jobbade först hela dagen i Fredags, vi var iväg till Torsång och hämtade 4st timmer stockar som "snickaren" på AME ska använda till att göra "golvplank" åt någon privat person som ringt och beställt det. Utöver det så han vi med att klyva lite och packa lite ved sen var det slut för dagen. Efter jobbet sen åkte jag hem till hjärtat mitt och så hade vi taco kväll och TV mys. På Lördan skulle dom 2 iväg på lite annat så då passade jag på att åka hem till mig, bytte lite kläder, åt middag och visa för personalen att jag levde. Sen på kvällen åkte jag hem till hjärtat igen efter att dom kommit hem. På Söndagen sen så spendera vi hela förmiddan med att röja upp hemma där, gjorde fint i lägenheten och i grabbens rum så att han nu kan använda det som sitt lilla lekrum. Det blev skitbra. Nu är det bara hans säng som behöver fixas sen kan han flytta in ;) När vi röjt undan så fixa jag lite lunch och busade hej vilt med lilla grabben en stund sen var det dags för mig att återvända hem.

Innan jag åkte hem så mötte jag upp min polare vid sportfältet och vi gick ett par tre varv runt där för han är lika motiverad som jag att gå ner alla dessa xtra kilon som har lyckats klamra sig fast på våra kroppar och magar. Det var skönt att gå. Vi gick i ett ganska så raskt tempo. Tog nog nästan 1 och en halv timme. Det blev ca 9000 steg på 3 varv. På tal om steg så visade jag honom hur många steg som jag har gått totalt med min "pokemon-go gotcha evolve klocka". Jag fick den i början på Januari, jag har inte använt den dagligen utan bara då och då. Den visar att jag totalt har gått 1.099.847 steg. Undra hur mycket det är igentligen?? Asså över 1 miljon steg låter ju ganska mycket men det kanske inte är så mycket om man omvandlar det till km/mil?? Vet dock inte hur många steg man går på tex 1 km?? För då hade man ju kunnat räknat ut hur långt 1 miljon steg är.

Kanske ska ta och göra ett litet "steg-projekt"?? :D Haha. Vi måste fan ta oss i kragarna nu båda 2 och börja gå regelbundet och flitigt för i det här tempot så kommer vi inte ha hunnit rasa 1 enda kilo till sommaren. Jag måste få bort den här jävla magen och få väck mina chips tuttar. Det är inte snyggt nånstans och jag trivs inte alls med att se skiten varje dag. Jag måste känna mig bekväm och vara nöjd. Hur fan skulle det se ut i sommar när jag i större delen av dagarna går i bar överkropp med min vattenspruta för att bli brun snabbare om jag har den här fucking kroppen liksom??

Måste börja utnyttja vårat gym här nere på boendet, jag vet att jag har sagt det typ 100 gånger nu men imorrn är det vår tid och då ska ja fan ner dit och köra MINST 100 situps. Magen ska fucking blööööda av smärta när jag är klar och jag ska tamefan ha träningsvärk i hela magpartiet resten av veckan. På Fredag och Lördag är det också våra tider och har jag ont då så skiter jag i det och kör fucking 100 till jag bryr mig inte. NU JÄVLAR!!! För 1 år sen typ kunde jag göra MINST 10 pull-ups, vet du hur många jag gör nu?? KNAPPT 1 för helvete. SKANDAL!!!

Idag på jobbet så drog vi återigen till Torsång och hämtade resterande stockar. Första vändan tog vi 2 för dom vägde nåt så in i helvete så bilfan orkade knappt köra frammåt men det gick bra till slut och andra vändan tog vi 4 för dom var lite mindre + att vi orkade inte köra dit en 3:e gång så det fick bli full last så vi kunde åka hem och sluta för dagen. Till lunch idag blev det en fin fin Big Mac & Co för jag hade ett erbjudande på McDonalds appen som skulle gå ut idag så jag passade på och utnyttja den för 1 jobbar kompis skulle ändå dit han med och köpa lunch.

Under hela förmiddagen samtidigt som jag jobbade med det där så försökte jag också få tag i mina betyg från min undersköterske utbildning som jag är tvungen att ha med mig till morgondagens arbetsintervju på Region Dalarna i Falun och det kan jag ju lova inte var det enklaste direkt. Först och främst ringde jag till Yrkesakademin i Falun, dom hade inga betyg. Dom sparade tydligen bara våra uppgifter i 6 månader sen förstörs dom (vilket jag tyckte lät jävligt märkligt) men så var det iaf. Hon rådde mig till att ringa Arbetsförmedlingen. Jag ringde arbetsförmedlingen och dom hade inte heller några betyg utan sa att det troligen är Miroi som har dom. Det var det företaget som hade utbildningen fast via YA och via AF. Jag ringde dit och dom sa att dom inte hade några betyg. Miroi gick i konkurs för 1.5 år sedan (jag pratade med en som jobbade åt företaget som köpt upp Miroi) och då skickades tydligen alla betyg till AF så dom borde ha betygen i något "arkiv". Jag ringde till AF igen och berättade för dom de som Miroi berättat för mig. Då hänvisade dom till mig att jag skulle kontakta min handläggare på AF för han har tillgång till alla mina sorters uppgifter. Det ska tilläggas här också att under alla dessa samtal till höger och vänster så får jag i stort sätt sitta i telefonkö mellan 30-60 minuter också innan jag får tala med någon.

Jag ringde min handläggare och han gick igenom ALLA mina uppgifter som jag någonsin registrerat hos dom och där fanns det inga som helst uppgifter om några betyg. Det enda han kunde se var att jag hade gått den utbildningen och när jag hade gjort det men några betyg fanns inte. Så han kunde inte hjälpa mig mer. Nu så har jag alltså ringt alla inblandade parter och INGEN visste hur jag skulle kunna få tag i dom. PANIK!! Jag vet att jag ska ha original papperen + en massa kopior på mina betyg någonstans men saken är den att jag inte riktigt vet vart fan jag har dom eftersom jag har flyttat runt så förbannat till höger och vänster sen jag gick utbildningen. Jag har bott hos morsan, hos tjejen, hos kompisen jonte, hos johnny och brorsan. Mina grejer har varit utspridda överallt. Jag vet att JAG inte har dom, jag gick igenom alla mina saker hos min bror när han flyttade nu i Februari så där var dom inte heller. Nu är det bara hos Johnny jag inte har letat och jag hoppas och ber till gudarna att dom ligger där nånstans.

Jag drar hem till honom efter jobbet idag och under mina 3 första samtal till honom så svarar han inte. Helvete också!! Svara för fan. När jag nästan är på väg att lämna hans område så ringer han upp mig. ÄNTLIGEN!! Tjena mannen! Jag står nedanför dig, kan du komma ner så jag får gå igenom mina grejer i din källare, behöver leta efter en sak. Javisst det gör jag. Så han kommer ner och jag får se efter. När jag bökat runt bland hans saker och kommer fram till mina så rycker jag tag i en säck och i den så ligger det en blå mapp högst upp och jag känner igen den direkt. Det är i den som jag har alla mina viktiga papper. Betygen från utbildningen, grundskolan, gymnasiet och lumpen. SÅ JÄVLA FUCKING SKÖNT!!! Nu kunde jag slappna av.

Så nu har jag mina betyg redo inför imorgon. Jag är så jävla nervös redan nu. Jag hoppas och ber till gudarna att intervjun kommer gå bra och jag hoppas av hela mitt hjärta att dom kommer vilja ha mig och anställa mig. Jag känner inte att jag har fått chansen att visa mina undersköterske kunskaper. Eller chanser har jag ju fått, har ju haft 2 jobb som undersköterska men som jag har fuckat up och fått sparken ifrån tack vare att jag varit så bränd i huvudet och sumpat chanserna. Jag får ju inget jobb på "bemanningen" eller "vikariepoolen" varken i Falun eller Borlänge tack vare den skiten. Jag är på något sätt "flaggad" som någon man INTE ska anställa. Hur länge ska man vara det liksom? Det här är 6 till 4 år sedan. Är man inte värd 1 andra chans? Kan man inte förändras som människa?

Jag är sjukt spänd inför den här intervjun imorgon. Ska jag vara ärlig mot henne och prata om mitt förflutna? Att jag har haft jobb men fått sparken från dom pga droger? Misstänkt stöld hos brukare? Men att jag nu är ren sen 9 månader tillbaka? Att jag gått på behandling? Att jag gått 2 kurser om personligutveckling? Jag är kluven alltså. Tänk om det skälper mig? Jag vette fan alltså. Ärlighet är ju trots allt det bästa men jag vill fan ha de här jobbet alltså. Jag måste få börja jobba nu, PÅ RIKTIGT. Med riktig lön osv. Jag måste få in min fot i det här yrket som jag är utbildad till så att det kan leda till andra jobb, bättre erfarenheter och referenser. Vad tycker du?

Jag talade också med Fornby förra veckan förresten om min kommande utbildning som jag vill gå till hösten. Fritidsledarlinjen. Jag skulle ju få svar ifrån dom i April någongång men tack vare dessa förbannade jävla corona tider så har ju skolan haft stängt och lärarna har haft fullt upp med att ta hand om alla ansökningar och rekryteringar så jag skulle få lov att ha ett fortsatt tålamod och lärarna skulle höra av sig så fort dom får chansen så jag väntar också förväntansfullt på det beskedet också.

Idag när vi var påväg hem ifrån andra vändan i Torsång så kom det en låt på radion som jag inte hade hört på väldigt väldigt länge. Låten fick mig att minnas tillbaka till alla mina extremt jobbiga och tunga perioder som jag har haft med mitt hjärta under åren. Det som texten handlar om, det var exakt så jag kände varje gång vi gjorde slut eller var ifrån varandra under längre perioder. Dom gångerna som jag verkligen trodde att "nu är det över." Då tog jag till mina substanser och kände precis som texten:

I gotta stay high all the time
To keep you off my mind
Ooh-ooh, ooh-ooh
High all the time
To keep you off my mind
Ooh-ooh, ooh-ooh
Spend my days locked in a haze
Trying to forget you babe
I fall back down
Gotta stay high all my life
To forget I'm missing you
Ooh-ooh, ooh-ooh
Ooh-ooh, ooh-ooh
Ooh-ooh, ooh-ooh
I gotta stay

Ooh-ooh, ooh-ooh
I gotta stay
I gotta stay

I gotta stay

Staying in my play pretend
Where the fun ain't got no end
Ooh
Can't go home alone again
Need someone to numb the pain
Ooh

Staying in my play pretend
Where the fun ain't got no end
Ooh
Can't go home alone again
Need someone to numb the pain

You're gone and I gotta stay
High all the time
To keep you off my mind
Ooh-ooh, ooh-ooh
High all the time
To keep you off my mind
Ooh-ooh, ooh-ooh
Ooh-ooh, ooh-ooh
Ooh-ooh, ooh-ooh
Ooh-ooh, ooh-ooh

I gotta stay, I gotta stay

Jag är så jävla tacksam idag att jag aldrig mer behöver tänka på det sättet. Visst kan man ha det jobbigt vissa gånger och vissa perioder men idag kan jag hantera det på ett annat sätt. Hitills har jag iaf känt mig hyffsat stark för att inte behöva ta till några substanser för att må bättre just för stunden när det har hänt jobbiga saker. Mina 2 barndoms vänner gick ganska nyligen bort tex MEN... jag kan inte heller säga med 100% säkerhet att jag aldrig någonsin kommer göra det igen. För jag vet ärligt talat inte hur jag skulle bli att reagera, må eller känna om vi tex säger att min pappa dör, min bror eller min dotter, min son, mitt hjärta. Om jag skulle förlora en kroppsdel, en arm, ett ben, ett öga vad som helst. Asså jag har fan ingen aning om hur fan jag skulle hantera dom grejerna om något av de slog in. Jag vågar inte ens tänka i dom banorna. Men om jag skulle få spekulera helt fritt och vilt nu utifrån hur jag känner mitt inre jag så skulle jag bli totalt förkrossad, jag skulle bli helt förstörd och helt lost. Jag skulle tappa allt. Livslusten, livets kompass skulle gå i tusen bitar och jag skulle fumla runt i ett stort svart tomrum. Utan någon av dessa människor är jag INGENTING.

Nu tar jag kväll härifrån.

Dags för kvällsfika, Robinson, Paradise och om jag orkar sen så blir det nog att se nåt avsnitt av nya Rebecka Martinsson del 2 efter det. Annars tar jag och lägger mig, måste ju vila ut riktigt inför min stora dag imorgon. Har tagit ledigt från jobbet så jag får en liten mini sovmorgon till 08.00-08.30 iaf sen så bär det iväg mot Falun. Wish me luck!! ;D

Godnatt och sovgott. PeaCe <3