I´m done!!!
Tjenare kära läsare!!
Hur står det till? Allt bra med dig?
Med mig så är det lite upp och ner faktiskt. Mätt och belåten iaf efter att nyss ha sörplat i mig lite "Broccoli"-soppa och gluffsat i mig pannkaka. Haha ja, du läste rätt. "Broccoli"-soppa. Kan du fucking tänka dig?? Jag skrek rätt ut: Nej för fan! När personalen fråga om ja ville ha en tallrik. Fast sen så titta jag på den och såg att den var slät. Det fanns inga stora lr små "Broccoli" bitar i den så jag bad om att få smaka 1 sked och hör och häpna. Den var faktiskt jävligt god så det blev en liten tallrik ändå. Herregud asså, det trodde jag aldrig. Att jag för en gång skull skulle kunna tycka att en "Broccoli"-soppa var god eller smakade bra. Fan man överraskas varje dag minsann.
Igår så var jag på arbetsintervju hos Region Dalarna. Den gick bra, tror jag :) Haha. Intervjun varade i ca 25 minuter och vi gick mest igenom det som vi redan hade pratat om i telefonen men hon ville dubbelkolla så att det hon hade skrivit upp stämde och om det var något mer som jag ville tillägga. Jag fick sen berätta lite mer utförligt om dom olika punkterna vi hade pratat om. Jag fick berätta lite om mig själv, vem jag var som person och helvete vad jag tycker det är svårt.
- Beskriv dig själv. Vem är du? Frågade hon.
- Öhhh... jo jag är... öhhh... snäll, trevlig, social... öhhh... ja men asså jag är... öhhh...???
Hahahaha!!! Hatar att beskriva mig själv. Jag vet väl inte. Fråga mina nära och kära, mina vänner, arbetskamrater, handledare, lärare osv. Dom vet ju 10 ggr bättre om vem man är som person. Jag försökte iaf förklara så utförligt jag bara kunde och det blev nog bra i slutändan. Hon såg ut och verkade nöjd iaf. Jag fick sen berätta lite om vad jag har jobbat med som undersköterska, vilka uppgifter jag har haft och sen fick jag svara på frågor om hur jag skulle reagera och agera utifrån vissa situationer. Eftersom jag kommer jobba på Lasarettet och i någon av "Covid-19" avdelningarna så ville hon veta hur jag eventuellt skulle ställa mig till om någon visade kraftiga och allvarliga symtom, om någon skulle gå bort eller vara nära på att gå bort. Hur skulle jag troligtvis reagera och hur skulle jag agera??
Asså vilka jävla frågor?? Hur fan ska ja kunna svara på det?? Det kunde jag ju inte. Det vet jag ju som sagt inte förens jag skulle hamna i just den specifika situationen. Men jag sa att jag många gånger har funderat över hur man faktiskt skulle bli att reagera om man tex kom in hos en patient som senare skulle gå bort eller komma in till någon som redan låg där och va bortkommen. Fuck va hemskt asså. Man skulle säkert ha kunnat pratat med denne på morgonen och sen på eftermiddan är den personen borta.
Det var svårt att sitta där och se sig själv i den situationen och förklara hur jag skulle reagera. Det vet jag inte förens jag är där.
Det trygga med jobbet är ju att man är på lasarettet, dom är ju säkrast utrustad med rätt mängd utrustning så jag skulle inte vara orolig att jobba med "Covid-19" patienter. Jag skulle inte vara rädd för att bli smittad. Det enda jag skulle vara rädd för är som sagt om någon skulle gå bort. Är rädd för hur jag skulle tackla det och reagera men samtidigt lite små nyfiken. Det ingår ju ändå i jobbet. Det kan hända. Även om det är jävligt tragiskt såklart.
Hon som intervjuade mig sa att hon ville ha en sån ärlig och öppen dialog med mig som möjligt och att dom har slussat in en hel del undersköterskor redan. Deras rekrytering av personal hade startat redan 1 Mars men att dom fortsatt att söka folk och tar in alla som dom finner "intressanta" på "intervjuer" och efter att dom pratat med ett gäng personer så gör dom ett urval från det "gänget" vilka dom känner sig skulle kunna passa bäst till jobbet och vara lämpligast så hon sa att jag inte skulle sitta där och ha alldeles för stora förväntningar nu men att chansen var ganska lovande. Hon lovade mig att jag skulle få svar inom 1.5 - 2 veckor OAVSETT om jag får jobbet eller inte så nu är det bara att sitta och hålla tummarna.
Fan det skulle vara så jävla gött att få det jobbet alltså. Ett riktigt jobb med riktig lön. Ett jobb som jag skulle känna att jag gjorde någon nytta i. Förhoppningsvis också ett jobb som jag skulle trivas bra med för jag vill verkligen hjälpa. Hjälpa andra och hjälpa till. Bidra till samhället även om det idag är jävligt trasigt. Jag vill känna att jag behövs. Att jag gör skillnad. Jobbet som undersköterska skulle verkligen få mig att känna så. Andra skulle också uppskatta mitt jobb, mitt slit, mitt arbete, min vilja till att hjälpa andra och behövande. Hoppas hoppas hoppas!! :D
Efter intervjun så gjorde jag inte så mycket annat än att jag åkte hem. Lr jo förresten, jag gick förbi min privata tandläkare och kollade om dom hade öppet under dessa corona tider och det hade dom. Men att dom idag bara jobbade 16 timmar i veckan. Hela personal styrkan var korttidspermiterade så dom har fått lov att skära ner på arbetstimmarna och får lov att hålla stängt på fredagar. Fan det kan inte vara lätt alltså. Jag fick iaf en tid, 11e Maj kl.08.50. Jag ska ju påbörja ett stort tandprojekt i hela min mun. Jag ska laga 10 tänder, dra ut 2, göra 1 rotfyllning, sätta dit 4 skruvar och sätta i flera tandproteser. Det är ett jävla jobb alltså. Hela kalaset går på 17.000:- lite drygt. Bäst att sätta igång så fort som möjligt så det blir klart nångång. Det där är en av alla bieffekter med att dricka 1.5 L coca-cola varje dag + cigg. För att inte tala om allt jävla snask och godis man vräkte i sig dagligen då man hela dagarna rökte på. Herregud asså.
Undra va den totala vikten av socker man har konsumerat är egentligen?? Måste vara flera TON. Jösses. Det är ca 150 socker bitar i bara en 1.5 L coca-cola och då har jag druckit MINST 1 sån VARJE DAG i ca 10-12 år. Sen alla pengar man har bränt på läsk-helvetet. Det är ungefär 600:- i månaden på BARA Cola. 600:- x 12 = 7200:- x 10-12 år = Ca 72-86.000:- give or take. Sinnessjukt.
När jag kom hem från tandläkaren sen så tog jag mig en välbehövlig power nap på ca 1 timme, kolla lite på TV medans jag väntade in middagen. Idag var det stuvade makaroner och falukorv. Fett gött. Men personal jäveln "Isak" sprutade ner min mat med alldeles för mycket ketchup så varje tugga smakade som om jag bara skulle ha ätit ketchup med sked. Jävla papp skalle, JAG SA LITE GRANN inte 5 kilo!!! Indier vettu, inte lätt för dom. Dont worry my name is Curry, Im in a hurry.
Efter middagen sen tog jag mig en lång cykel tur. Fram och tillbaka till KV. Det var kul. Kom hem lagomt till att dom skulle öppna gymet. Jag bytte om och gick ner. Gjorde mina 100 situps fast i 4 set, 15 + 15 + 15 + 15. Jag var helt färdig efter det så jag gick och duscha sen Basta jag i 10 min sen gick jag upp och käka kvällsfika vid 20.00 sen blev det Robinson, Paradise och säsongsavslutningen på "Deadly Games". The Manhunt of the Olympic bomber in Atlanta 1996. Verklighets baserad. Ruskigt bra!! Sen var det fucking tack och godnatt.
I "Paradise" så åkte min favorit ut idag, han som jag har hållt på hela programmet. Fucking jävla "Mcuze" asså... så jävla dum. Så jävla lätt manipulerad. Hans svaga psyke gjorde så att han inte litade på sin egen magkänsla och han gick fram och tok chansade på att det var hans foto som låg i en låda och att det var han som var "gubben i lådan". Hade det varit hans foto som låg där så hade han stannat kvar och Clownen "Josh" som kommit tillbaka hade åkt ur. Hade ingen öppnat lådan så hade personen på fotot i lådan åkt ur och på fotot så var det "Erik". Jag visste redan när jag hade läst om avsnittets handling att det var "Mcuze" som skulle öppna lådan och jag blev så jävla irriterad. Han som har varit med tidigare borde ha vetat bättre. Men men...
Idag då så vakna jag 06.30 och fan va jag ville ligga kvar och sova. Ville verkligen inte gå upp och jobba. Jag ville bara ligga kvar och sova hela morgonen men till slut så kravlade jag mig upp och tog på mig jobbar kläderna. Inte nog med att jag var morgon trött och ville sova kvar så kommer jag ut till cykeln och märker att den fucking är PAJ!! Total jävla punka på bak däcket. VA I HELVETE?? Är det här fucking sant?? Händer det här mig nu?? Jag fick lov att gå med cykel jäveln till OK´s obemannade station vid Sibylla på Norra Backa och pumpa skiten. När jag satt mig och börjat cykla så smäller hela jävla däck helvetet efter bara 100 meter. JAHA!! Det var den cykeln de. 15 minuter kvar tills jag ska börja dessutom. Kastar cykel fan åt helvete och börjar gå. Jag kommer fram lagomt till 08.00 då vi vanligtvis börjar rullar ut med bilarna men idag så ska jag inte vara med i min vanliga bil utan idag ska jag byta avdelning.
Jag ska börja på ett annat ställe idag. Jag ska byta till "snickeri-avdelningen" där jag ska "svarva" och "fräsa" skyltar och måla dom. Det har varit pågång länge men det har varit en massa strul med det men idag så var det meningen att vi iaf skulle börja titta på det och gå igenom de som jag ska arbeta med. Medans jag sitter och väntar på "Christer" så märker jag att jag inte har mina kort och mina pengar i min mobilplånboks ficka. PANIK!! Va i helvete nu då?? Vart fan är dom då?? Säg för fan inte att jag har lyckats tappa dom efter vägen påväg till jobbet?? Asså nej fy fan. Inte det nu också. Min dag hade inte kunnat börja sämre. Min totala panik blir bara värre och värre så jag springer in till "Christer" och berättar att jag måste fan gå tillbaka samma väg som jag gick till jobbet för att leta. Självklart säger han. Kom tillbaka när du är klar. Så det var bara att börja knata hemmåt igen.
Jag letar och letar längs vägen och inte fan hittar jag nå kort eller pengar heller. Efter halva vägen så kommer jag på att jag tappade mobilen mellan sängen och väggen igår på rummet och att dom troligtvis hade ramlat ur fickan då för jag vet till 100% att jag hade dom igår kväll när jag låg på rummet. Så jag börjar styra hemmåt samtidigt som jag har ett bevakande öga längs vägen för säkerhets fall. När jag är på stan så bestämmer jag mig för att dom nog är hemma så jag hoppar istället på en buss till KV för jag behöver prata ut med en person. När jag åkt förbi Forssa klack så ser ja personen och hoppar av. Jag går med och försöker prata med personen ända till KV men det var som att prata med en vägg. Det var ingen ide. Är den ena inte villig att prata så är det omöjligt att reda ut något så jag fick vända och gå hemmåt igen.
Går ända från KV och hem till boendet. När jag kommer hem så dyker jag ner på golvet och tittar under sängen... DÄR LIGGER DOM!! Fy fan vilken jävla lättnad. Helvete va skönt. Nu slapp jag spärra kortet, beställa nytt och fixa ett nytt legg. Eftersom mina ben och mina fötter nu värkte och dunkade som fan så bestämde jag mig för att lägga mig på sängen och vila en stund innan jag var tvungen att GÅ tillbaka till jobbet igen. Jag hade 0% batteri på luren också så jag passa på att ladda den. När jag vilat 1 timme och laddat upp den till 58% så började gå mot jobbet igen. Fy fan va drygt det var. När jag var framme så var jag helt färdig. Helt jävla död i armar, ben, fötter och huvud. Hade det funnits 1 säng där hade jag lagt mig där och slocknat direkt.
Men jag gick istället upp till "Christer" och sa att ja hade hittat grejerna och att ja nu var redo för rundturen på den nya avdelningen men då hade det tydligen kommit in 3 samtal där det var 3 olika pensionärer som ville ha hjälp med att handla så "Christer" tog 1, "Monica" tog den andra och "Benny" den 3e men "Benny" ser lite dåligt och är ganska svag så han behövde 1 hjälpande hand och det fick bli jag då för jag var den enda som var där och som var ledig, som inte hade något att göra. Så vi drog till Hemköp och handlade åt ett par som bodde på stan. 88 och 99 år gamla. Dom hade varit instängda hemma i 5 veckor. Herregud asså, 5 fucking veckor?? Helt sjukt. Men dom blev jätte glada när vi kom med mat kassarna. "Åh, vilka änglar ni är"
Då blir man ju bara rörd. Att en mat kasse kan vara så uppskattat och hjälpen dom får.
När vi hade handlat färdigt så var dagen i stort sätt slut och då var det dags för mig att knata hemmåt igen. Asså jag som redan var helt jävla slut och helt död i bena skulle nu gå ytterligare nästan 5km hem. När jag väl kom hem sen så tittade på min "pokemon klocka": 34.886 steg. Jag tittade i spelet, 18.5 km. Så mycket hade jag gått idag. Det måste ändå få vara helt godkänt.
Nu är promenaderna i full gång. Måste både gå till och från jobbet imorgon med + att jag måste gå ända ner till "Stoltzen" imorgon för att lämna prov och sen hem igen. Så imorgon kommer jag garanterat komma upp i MINST 1.5 mil igen.
När jag väl hade kommit hem från jobbet så var det bara att lägga sig i sängen och vila benen och fötterna tills middan var klar. Som sagt så var det "Broccoli"-soppa och pannkakor. Efter att jag hade ätit så chillade ja ett tag framför TVn tillsammans med Kim, Jonas och den nya som flyttat in här. Sen runt 18.00 tiden så började jag skriva det här inlägget och tog sen en paus 19.30 då Robinson började. Sen åt jag kvällsfika och efter det så gick jag in på rummet och fortsatte skriva en stund och sen nu så såg jag precis klart på "Paradise". Den som åkte ut idag var ganska väntat, "Oscar". Han är den kille som inte riktigt har kommit in i gruppen. Han var den senaste Jokern och hade inte riktigt hittat någon att kunna stå med.
Sen i slutet på programmet så fick man se snuttar ifrån nästa veckas avsnitt och där så läste dom ett brev om att dom skulle få se 2 bekanta ansikten igen. Så någon twist kommer det ju vara och dom enda 2 killar som har varit med från start men som på något sätt inte har lyckats få komma tillbaka än på något vis som alla andra har gjort är just "Mcuze" och "David" så jag hoppas ju som fan på att "Mcuze" får en ny och en till chans att ta hem spelet.
Nu ska jag snart sätta på en film som pappa tipsade om häromdagen, "Extraction". Men först ska jag skriva lite om varför mitt inlägg heter "I´m done".
I´m done!! Jag är klar nu. Jag orkar inte kämpa mer. Det kommer aldrig att bli vi igen. Det kommer aldrig kunna bli som förut oavsett hur mycket jag än förändras. Oavsett hur mycket jag visar att jag älskar dig. Oavsett hur mycket jag visar att du är den enda för mig. Det kommer aldrig räcka. Det kommer alltid finnas något som fattas. Det kommer alltid att finnas något som är fel. Jag kommer på något sätt alltid göra något fel.
Hör jag inte av mig så är det fel... Hör jag av mig så är det också fel... Tjatar jag på dig så är det fel... tjatar jag inte på dig så är det också fel... Prioriterar inte jag dig i första hand så är det fel... men om jag prioriterar dig i första hand så är det också fel... bryr jag mig så är det fel... bryr jag mig inte så är det fel... ignorerar jag dig så är det fel... svarar jag dig men du får inte höra det du vill höra så är det också fel... osv... osv... osv...
Det roliga är att när folk gör en sak mot en, som tex skiter i att svara när man ringer, tar flera timmar på sig att svara på ett sms, ignorerar en helt i flera dagar, svarar inte på ens frågor utan svarar bara på det dom vill svara på så är det enligt dom HEEELT OKEJ. Men sen när man gör precis samma sak mot dom, då tar det hus i helvete. Då blir man halshuggen direkt och då är man helt plötsligt inte värd ett jävla skit. Dom har inte en jävla susning om varför man gör som man gör och enligt dom är det ju helt idiotiskt att bete sig så. JASSÅ?? MEN DU DÅ??
Dessa människor tror att dom är så himla perfekta och att dom absolut inte gör något fel överhuvudtaget. Men när dom själva får samma behandling tillbaka nej men då är man helt plötsligt ett svin, ett as, ett äckel som kan dra så långt åt helvete det bara går. Sen när man förklarar för dom så vägrar dom lyssna utan det är redan bestämt att det dom säger är sant och det som vi har att säga betyder ingenting.
Är det någon som känner igen sig? Känner igen det? Har varit med om det? Visst är det roligt? Det är inget som tar på ens psykiska krafter eller hur? Ingenting som påverkar ens mående både fysiskt eller psykiskt eller hur? Nej inte alls. Vi som blir utsatta för det här är ju "Supermans" och en "Superman" är ju i stort sätt odödlig. Dessa personer tror att alla vi andra kan ta emot lass efter lass efter lass med dynga och sen bara spola bort det sen med lite vatten och låtsas som om allt är frid och fröjd igen. Men vet ni va? Det STINKER fortfarande. Det rinner inte av oss som något jävla vatten på ett plåttak. Vi är också människor, precis som ni, med känslor. Vi blir också påverkade.
Men det är över nu. No more!
Jag vet att jag har varit ett riktigt jävla svin mot dig och jag kanske inte förtjänar dig igen. Men jag förtjänar kärlek och jag förtjänar att bli älskad. För den jag har blivit idag och inte för den jag var förr. Klarar inte du av det så vet jag att det finns andra där ute.
No More!! I´m Done!! Sebbe Out!!
PeaCe
HAHAHAHAHAHAHAHAHA åhhh vad jag har saknat dom här asgarven!! Varje tugga smakade ketchup! Jag SA lite grann INTE 5kg.. curry I’m in a hurry. 😂😂😂 Skrattar än så tårarna rinner
15x4=60 men du kanske skulle skriva 25 🤔..