Back to work!!!
Sådär, nu är det slut på ledigheterna och vardagarna är som vanligt igen.
Mådde inge vidare i Tisdags så jag hoppade över jobbet men igår och idag har jag kört på som vanligt. Är äntligen klar med att plocka ihop alla pinnar efter vägarna. Det blev några stycken dom här veckorna. Körde sista vändan idag vid "vassjön"-området.
Hade ett riktigt bra snack med personalen här idag också, det verkar som om mitt "problem" här kommer försvinna inom en väldigt snar framtid. ÄNTLIGEN!! Bye bye sucker.... ;D
Körde lite Tennis med Farsan i Måndags. Hade träningsvärk ända fram till imorse. Det är ändå ett gott tecken för då får man bekräftelse på att man har jobbat med kroppen. Det började katastrofalt dåligt men efter ett set så kom jag in i matchen och kunde till slut ta hem segern, (6-0, 4-6, 0-6). Han hörde av sig idag och ville ha revanch på Söndag igen. Det är bra att få röra på sig lite nu under dessa tuffa Corona tider. Det blir automatiskt mkt isolering nu fastän jag inte vill. Skulle ha vart iväg och spelat biljard idag tex men det var tyvärr stängt ;(
Hela den här veckan har jag i stort sätt stängt in mig på rummet och streck kollat på en av Spaniens absolut bäst gjorda serie. Dubbad till engelska och var förbannat jävla bra. Det tog mig 2 och en halv dag att kolla igenom alla 4 säsonger, 13, 9, 8 , 8 avsnitt. 38 totalt och var 43 till 59 minuter långa. Den finns på NETFLIX, "La Casa Del Papel". Rekommenderar den starkt!! Köper dom inte upp och visar säsong 5 så gör Netflix sitt grövsta tjänstefel i deras historia.
Jag har inte mått så jävla bra under den här veckan heller så det kan nog också ha bidragit lite till mitt isolerande. Har inte varit så jävla pepp på att gå ut eller vara bland folk överhuvudtaget. Sen har ju vädret också varit en bidragande orsak. Fy fan för den här jävla blåsten alltså. Jag har hellre 20 minus grader och 30dm snö på backen än dom här jävla kast och orkan vindarna som stormar fram mot en ifrån alla jävla fucking håll. En dag höll ja för fan på att kastas av cykeln. Mobil jäveln flög nästan ur handen på mig. Röker man i motvinden så får man ta 4 bloss sen är ciggen slut. Äckligt, vidrigt och extremt irriterande är det. Jävla stormbyar!! Och inte fan såg det ut att bli nå bättre under helgen heller. Molnigt och blåsigt hela helgen med 4 - 8 plus grader. Solen kunde man få se från 08.00 till 11.00 om man har tur.
Asså det här med "uppehåll", "pauser" och "space" har det någonsin slutat bra i någon form av relationer?? Inte enligt mina erfarenheter iaf...
Jag förstår inte hur en relation ska kunna repareras eller bli bättre om man bestämmer sig för att inte ha kontakt med varann eller träffas??
Jag känner att ju längre tiden går desto längre glider man ju ifrån varann, känslomässigt?? Desto mer försvinner ju känslorna, inte kommer tillbaka... För varje dag som går så känner jag att jag förlorar henne mer å mer. Jag har absolut INGEN som helst kontroll över vad som händer och det är väl den allra största rädslan. Att jag inte kan påverka eller göra någonting.
Ber man om "uppehåll" för att man egentligen vill att känslorna man har ska försvinna?? För om man umgås och träffas så kommer ju dom alltid finnas kvar. Är de det man inte vill??
Men sen tänker jag också att det kan vara bra på det sättet att om man har dessa "uppehåll" och "pauser" så kanske man får tid att tänka och komma på vad det egentligen är man känner för den andra. Finns det någonting kvar? Finns det något att bygga på längre fram? Har vi någon framtid ihop? Finns det någon saknad överhuvudtaget för den här personen? Vill jag ha han/hon i mitt liv? Vågar jag det?
Det är många frågor som behöver besvaras. Är inte känslorna ömsesidiga så kommer det aldrig gå att ha en relation. Det går inte att ha en relation baraför att göra den andra lycklig eller glad. Båda måste vilja.
För min egen del så är det oerhört frustrerande och väldigt deprimerande att hela dagarna i ända sitta och vänta på ett livstecken. Det kan vara ett sms, ett samtal, ett mail, ett gillande på ens facebook, nånting. "Hej! Hur mår du?", "Hej! Vad gör du?", "Hej! Hur har din dag varit?" Små små saker som skulle kunna lyfta hela ens själ. Jag kan faktiskt få det ibland och fy fan vad glad jag blir då. Hela kroppen bara ryser och ja kan på 1 mille sekund gå från jätte ledsen till superglad. Det räcker med ett "Gnatt" på kvällen. Men när det är tyst så kan jag bli oerhört ledsen vissa dagar och vissa dagar blir jag helt knäpp och tänker så huvudet sprängs nästan.
Tänker hon på mig? Undrar hon vad jag gör? Hur jag mår? Saknar hon mig? Bryr hon sig ens? Gillar hon mig? Tycker hon om mig? Älskar hon mig? Vill hon träffas? Kommer hon svara om jag skriver eller ringer henne?
Ibland kan jag vara gråtfärdig och helt skakig av alla dessa tankar. Det tar timmar för mig innan jag lyckas skaka av mig dom, om jag nu ens lyckas. Jag kan ibland känna mig livrädd för att skriva eller ringa om jag sen inte skulle få något svar tillbaka. Samtidigt så har ju personen bett om ett "uppehåll", en "pause", att få "space" så man ska ju egentligen inte skriva eller ringa alls men det är fan praktiskt omöjligt nästan. Det kliar så in i helvete i fingrarna och huvudet exploderar av miljoner tankar och frågor man ställer till sig själv.
Vad gör hon? Hur mår hon? Bra? Dåligt? Har hon kul? Hur har hennes dag varit? Hur går det med plugget? Har det hänt nå kul? Hur mår våran son? Har det gått bra på dagis? Vad gör han? Saknar han mig? Frågar han efter mig?
Allt sånt...
Jag vet ärligt talat inte om jag kommer klara av det här. Kommer det vara värt att kämpa?? Finns det hopp?? Är det någon ide att ha förväntingar på att det kommer bli vi igen??
Som jag känner just nu så är det värt varenda sekund, minut, timme, dag, vecka, månad för jag ÄLSKAR den här människan över allt annat. Hon betyder allt för mig. Det är den finaste och underbaraste tjej jag har träffat. Det är ingenting annat jag vill i den här världen än att vara med henne och bilda en egen familj med henne. Både med hennes och med mitt barn tillsammans plus nån till som är vårt gemensamma.
Jag har lärt mig livets läxa, gjort misstagens misstag och vänt om livet helt och hållet. För DIG, för ER, för MIG, för min DOTTER och för OSS. Snälla, ge mig en chans till?!?!
Jag älskar dig <3