Allmänt, Mobbing, Ont, Starktpsyke, Vikt, Ömikroppen Kändisar, Mobbing, Pamela Andersson, Psyke, Tuttar

MOBBAD!!

Vaknar till ett förbannat "Surr surr surr"...
 
FLÄKT-jävel. Tack. Va fan vill du mig? Du tyckte liksom att det var dags för mig att kliva upp alltså? Amen "allright" då kör vi då....
 
AAAAAAAJJJJJJJJJJJJJ!!!!!!!!!!!!!
 
Pust, stön, stånk, gräm, blod, svett och tårar 
 
Fy fan... jag är så jävla ÖM i kroppen nu alltså så det finns fan inte... Och FAN TA DIG 
kroppjävel om du inte svarar på det här nu. Du svarade jätte bra igår och du skötte dig alldeles utmärkt, gäller bara att du håller i det här nu. Jag pallar inte med att du ska jävlas, äckla och påminna mig om min ständiga värk nå mer. Det får vara bra nu, nu räcker det. Du tycker liksom inte att vi har haft tillräckligt ont i våra dar? Haha oj oj oj vänta du bara kroppfan, du har inte ens börja levt än kan ja få be å tala om ;) Jag har inte direkt utsatt dig för några större utmaningar lr prövningar mer än att jag tok rasa i vikt under högstadiet och det tackar jag dig för, tack kroppen! Hade inte du gjort så jag gick ner från 85kg i 7;an till ca 73kg när ja gick ut 9;an så tror jag att jag hade blivit ännu mer "mobbad" än vad jag redan var ;'(
 
"Pamela Pattberg" tog hårdast. Fy fan va jag hatade det namnet alltså... Jävla as!! Äckel!! Ditt jävla svin, DÖ!! Hade en massa andra också men den här alltså, oj oj oj... den tog värst. Sitter som en SMÄCK inprintat i PSYKET!! Thank's
 
Varför kalla dom mig just för "Pamela Pattberg"??
 
Jo, det var för att jag var tjock, hade tuttar, ganska stora dessutom, A-kupa MINST och på den tiden så var "Pamela Andersson" vrål snygg, tok populär och världens sexigaste modell och hon hade ju just då SVIN STORA TUTTAR/PATTAR så dom tyckte väl att det passa bra eftersom jag också hade "STORA TUTTAR/PATTAR"... Sitter ju å små skrattar lite åt de nu när jag läser det men det finns fan ingen humor i det alls alltså. Den "mobbing" som jag utsattes för när jag var barn har satt sig djupt in i min själ... Jag började fan gråta nu när ja skrev om det och det känns som om ja skulle kunna börja gråta när som helst igen om ja skulle ta upp det igen...